Klockan är 2 över 8 på kvällen och ännu en gång tänker jag tanken att jag kanske inte är lämpad för att blogga. Ena dagen tycker jag att outfits-bilder är det ytligaste som finns och nästa dag beklagar jag de långa texterna som ingen ändå orkar läsa. Jag har en sjyst stil och gillar att fixa med hår och naglar, men får dåligt resultat på ett prov och biter sönder naglarna och skiter i att kläderna var smutsiga för två dagar sen för att lev med det. Jag lyssnar oavbrutet på Syster Sol i en vecka och designe:ar en ny bakgrund och header men sen laddar jag aldrig upp det därför att helt plötsligt är min 60-talskärlek tillbaka.

Sen det där med att vilja byta bloggnamn hela tiden. Lillkulturen, vad fan är det? Och så unnade jag mig ett eget domän och liksom woopididoo, den var jag nöjd med i en månad. Vill ju heta något personligt, detta är ju fan ingen tidning? Eller ibland är den det, och jag raderar alla bilder på mig och låtsas som att jag har en super-cool journalistutbildning. Nej det har jag faktiskt inte. Fan också. 

Det jag ville komma fram till, innan jag dampade loss på mitt URL (funderar på att köpa en ny hehe)  är att jag inte kan definiera mig, så då kanske jag ska börja inse att jag inte borde göra det heller. Jag är en tjej som gillar att skriva, och dokumentera, och råkar faktiskt (håll i hatten för här är en kvinna som tar plats!!) vara rätt bra på det. Jag kan inte lova en blogg om just det där typ mode eller coola politiska krönikor. Men jag kan lova en brud som brinner för sitt liv, ja som älskar just den där levande, metacognativa acten som är att blogga. Så mig kommer ni faktiskt få se en stund till här i bloggsfären, är jag rädd.